Hitch-hiking competition
Fredag morgon kl 07.00 startade så ävertyret.
Ännu utom vetskap om vår slutdestination väntade vi spända av förväntan.
Destinationen utanserades så äntligen, vi skulle ta oss till BERLIN!!
659km med bara hjälp av skyltar och tumme, hur skulle nu detta gå?
Vi begav oss således ner i tunnelbanan för att ta oss ut till platsen där vi skulle påbörja vår resa.
Nedan syns undertecknad utrustad med både skylt och tumme i högsta hugg med att fixa lift
Drygt en timmes väntande i ett ca 5gradigt Amsterdam i snålblåsten från alla bilar som inte ville ta oss vidare undrade vi om vi någonsin skulle få tag i ett fordon att ta oss åtminstone en liten bit.
I vår desperation ändrade vi t.o.m. vår destination till "Anywhere".
Fick till slut napp, då en irländare plockade upp oss och tog oss ut till motorväg i riktning mot Berlin.
Så här glada kan man se ut när man får åka lite bil
Vår chaufför släppte sedan av oss på en bensinmack i Amersfoort som är närmsta staden till Amsterdam.
Vi passade på värma oss lite med kaffe innan vi fortsatte vår desperata jakt på folk att köra oss vidare.
Undertecknad hade för dagen satt på sej varma kläder i form av långkalsonger, 3 tröjor, tjock halsduk, 1 par strumpor med raggsockor över, handskar samt vinterkappa.
Min kompanjon var inte riktigt lika "välklädd" och frös nära på häcken av sej p.g.a detta.
Fick dock ganska snabbt napp med ett par som var på väg till sitt lantställe i Tyskland så de lovade att ta oss förbi tyska gränsen, hurra.
Här poserar undertecknad med våra hjältar och deras gamla merca i bakgrunden
Nu tyckte vi att vi tagit oss en bra bit och kände att det här kunde nog gå vägen. Insåg dock efter en snabb kik på kartan att vi hade dryga 3/4 kvar att resa.
Började därför återigen med att leta lift vidare, i vår naivitet skrev vi Berlin på vår skylt i hopp om att någon snäll lastbilschaffis ville ta oss hela vägen från gränsen.
Det skulle dock dröja närmare 2 timmar innan vi kunde fortsätta och efter ca 1 och en halv av dessa fattade vi vinken och skrev Hannover på skylten istället.
Fram kommer 2 snubbar som inte pratar någon engelska överhuvudtaget och frågar om vi ska till Hannover.
Ett eller 2 missförstånd för mycket senare lyckas de förklara vart de är på väg.
Låter bra tycker vi de kan ta oss förbi Hannover t.o.m. så vi hoppar in i deras lastbil.
Problem with Polizia, är det sista de frågar. Det är visst inte helt lagligt att åka 4 pers i samma lastbil.
Vi tar iallafall plats på deras sovplats och kan slappna av igen.
Snubbarna vi åker med är från Macedonien och det ska senare visa sej att några kompisar till oss fått tipset att "absolut inte lifta med någon från Macedonien" ;).
Här poserar undertecknad i en säng framför vår förare från Macedonien
Tidigare nämda förares fru, bilden är tagen från deras bröllopsalbum som
raskt langades fram för allmän inspektion.
Det visar sej att vår chaufför gift sej i mitten på oktober.
3 timmar senare efter en långsam färd framåt anländer vi på ännu en bensinmack, usch hade vant oss vid den bekväma sängen och den gräsliga macedonska musiken där höjdpunkten var en version av jinglebells fast uppspeedad "Macedonian style" till dubbla farten ungefär.
Vi tar farväl av våra nyfunna vänner och beger oss ut i kylan igen.
Turen hade dock vänt för oss och efter bara 10 min lyckas vi charma nästa person att ta oss vidare.
Killen som heter Sebastian och är från Hamburg bestämmer sej hastigt och lustigt för att plocka upp oss.
Han frågar lite diskret om vi har några pistoler, knivar eller vapen i allmänhet på oss.
Frågan är väl lite felställd då vi om vi burit vapen förmodligen inte berättat detta =)
Han bestämmer sej iallafall att lita på oss för vi "ser snälla ut", därefter följer en betydligt snabbare färd i hans Mercedes C-klass med kompressor.
Då hans engelska ofta har inslag av tyska får undertecknad plocka fram sina gamla tyskakunskaper ur bakfickan. Tyvärr är min tyska inte lika vass som förut men vi lyckas iallafall hålla en konversation men min kompanjon som inte kan ett ord tyska hade inte lika mycket att prata om.
Han berättar iallafall att Döner kebab är en specialitet i Berlin, han säger också att den blir sämre ju längre från Berlin man kommer.
Berlin perfect, Potsdam good, Magdeburg OK, Wolfsburg shit, Kassel really shitty.
Illustration av Döner kvalitén i Tyskland
Sebastian tar oss, efter lite "stau" på autobahn p.g.a. mycket trafik, till ytterligare en bensinmack.
Den skulle vara ganska stor enligt honom vilket var året överdrift.
Det visar sej vara stendött på denna mack och de som passerar är mest lokalbefolkningen och folk på väg åt andra hållet. Efter en timmes fruktlösa försök bestämmer vi oss för att söka oss till en lite större mack som ligger 500m längre ner längs vägen.
Samma visa även denna gång och efter ytterligare en halvtimme bestämmer vi oss för att ge upp och ringa efter "emergency pick-up"
Såhär ser man ut när man inte kan ta sej längre utan måste vänta i
"the truckers paradise", inte ens kaffe kan muntra upp.
Anländer på Pegasus Hostel kl halv 3 på morgonen efter att ha plockat upp ytterligare ett lag som tagit sej lite närmare Berlin.
Slocknar i sängen och får några timmars sömn i kroppen, skönt.
Lördagen spenderas promenerandes runt Berlin för att se så många "sights" som möjligt.
Hinner med Brandenburger Tor, minnesmärket för alla mördade judar under andra världskriget, 2 demonstrationer, Berliner Dom m.m.
Minnesmärket för alla mördade judar under andra världskriget
Efter en lång dag återvänder jag mätt o belåten (stenugnsbakad pizza mumma) till Hostelet för lite bira och prisutdelning.
Efter detta är undertecknad oerhört trött och då vi bestämt att åka tåg kl 7.48 dagen efter beslutar jag och min turkiske vän Akin oss således för att knyta oss istället för att gå ut i "the clubbing capital of Europe".
Tidigt nästa morgon påbörjar vi resan tillbaka.
Billigt värre då de har någon form av specialbiljett, för 5 personer betalar man endast €35 och kan åka genom hela Tyskland.
Vi åker först med ett tåg från stationen i Berlin ut på landet, p.g.a. ombyggnation av spåret får vi åka buss en liten bit.
Här står vi glada i hågen i någon liten håla ett par mil utanför Berlin...
...och det var såhär vi egentligen kände oss
Därifrån blev det ett nytt tåg, ett byte till och ett byte till och ja ni fattar nog fortsättningen.
Kl 19.30 anländer vi äntligen i Amsterdam efter 12h på diverse olika tåg.
Skönt att vara tillbaka "hemma", hinner med att skypa lite med "frugan" innan sängen lockar.
Slocknar runt 23, ovanligt tidigt för en annan.
Så avslutades alltså min första och kanske även sista(framtiden får utvisa om det blir något mer av detta) "hitch-hiking experience".
Ännu utom vetskap om vår slutdestination väntade vi spända av förväntan.
Destinationen utanserades så äntligen, vi skulle ta oss till BERLIN!!
659km med bara hjälp av skyltar och tumme, hur skulle nu detta gå?
Vi begav oss således ner i tunnelbanan för att ta oss ut till platsen där vi skulle påbörja vår resa.
Nedan syns undertecknad utrustad med både skylt och tumme i högsta hugg med att fixa lift
Drygt en timmes väntande i ett ca 5gradigt Amsterdam i snålblåsten från alla bilar som inte ville ta oss vidare undrade vi om vi någonsin skulle få tag i ett fordon att ta oss åtminstone en liten bit.
I vår desperation ändrade vi t.o.m. vår destination till "Anywhere".
Fick till slut napp, då en irländare plockade upp oss och tog oss ut till motorväg i riktning mot Berlin.
Så här glada kan man se ut när man får åka lite bil
Vår chaufför släppte sedan av oss på en bensinmack i Amersfoort som är närmsta staden till Amsterdam.
Vi passade på värma oss lite med kaffe innan vi fortsatte vår desperata jakt på folk att köra oss vidare.
Undertecknad hade för dagen satt på sej varma kläder i form av långkalsonger, 3 tröjor, tjock halsduk, 1 par strumpor med raggsockor över, handskar samt vinterkappa.
Min kompanjon var inte riktigt lika "välklädd" och frös nära på häcken av sej p.g.a detta.
Fick dock ganska snabbt napp med ett par som var på väg till sitt lantställe i Tyskland så de lovade att ta oss förbi tyska gränsen, hurra.
Här poserar undertecknad med våra hjältar och deras gamla merca i bakgrunden
Nu tyckte vi att vi tagit oss en bra bit och kände att det här kunde nog gå vägen. Insåg dock efter en snabb kik på kartan att vi hade dryga 3/4 kvar att resa.
Började därför återigen med att leta lift vidare, i vår naivitet skrev vi Berlin på vår skylt i hopp om att någon snäll lastbilschaffis ville ta oss hela vägen från gränsen.
Det skulle dock dröja närmare 2 timmar innan vi kunde fortsätta och efter ca 1 och en halv av dessa fattade vi vinken och skrev Hannover på skylten istället.
Fram kommer 2 snubbar som inte pratar någon engelska överhuvudtaget och frågar om vi ska till Hannover.
Ett eller 2 missförstånd för mycket senare lyckas de förklara vart de är på väg.
Låter bra tycker vi de kan ta oss förbi Hannover t.o.m. så vi hoppar in i deras lastbil.
Problem with Polizia, är det sista de frågar. Det är visst inte helt lagligt att åka 4 pers i samma lastbil.
Vi tar iallafall plats på deras sovplats och kan slappna av igen.
Snubbarna vi åker med är från Macedonien och det ska senare visa sej att några kompisar till oss fått tipset att "absolut inte lifta med någon från Macedonien" ;).
Här poserar undertecknad i en säng framför vår förare från Macedonien
Tidigare nämda förares fru, bilden är tagen från deras bröllopsalbum som
raskt langades fram för allmän inspektion.
Det visar sej att vår chaufför gift sej i mitten på oktober.
3 timmar senare efter en långsam färd framåt anländer vi på ännu en bensinmack, usch hade vant oss vid den bekväma sängen och den gräsliga macedonska musiken där höjdpunkten var en version av jinglebells fast uppspeedad "Macedonian style" till dubbla farten ungefär.
Vi tar farväl av våra nyfunna vänner och beger oss ut i kylan igen.
Turen hade dock vänt för oss och efter bara 10 min lyckas vi charma nästa person att ta oss vidare.
Killen som heter Sebastian och är från Hamburg bestämmer sej hastigt och lustigt för att plocka upp oss.
Han frågar lite diskret om vi har några pistoler, knivar eller vapen i allmänhet på oss.
Frågan är väl lite felställd då vi om vi burit vapen förmodligen inte berättat detta =)
Han bestämmer sej iallafall att lita på oss för vi "ser snälla ut", därefter följer en betydligt snabbare färd i hans Mercedes C-klass med kompressor.
Då hans engelska ofta har inslag av tyska får undertecknad plocka fram sina gamla tyskakunskaper ur bakfickan. Tyvärr är min tyska inte lika vass som förut men vi lyckas iallafall hålla en konversation men min kompanjon som inte kan ett ord tyska hade inte lika mycket att prata om.
Han berättar iallafall att Döner kebab är en specialitet i Berlin, han säger också att den blir sämre ju längre från Berlin man kommer.
Berlin perfect, Potsdam good, Magdeburg OK, Wolfsburg shit, Kassel really shitty.
Illustration av Döner kvalitén i Tyskland
Sebastian tar oss, efter lite "stau" på autobahn p.g.a. mycket trafik, till ytterligare en bensinmack.
Den skulle vara ganska stor enligt honom vilket var året överdrift.
Det visar sej vara stendött på denna mack och de som passerar är mest lokalbefolkningen och folk på väg åt andra hållet. Efter en timmes fruktlösa försök bestämmer vi oss för att söka oss till en lite större mack som ligger 500m längre ner längs vägen.
Samma visa även denna gång och efter ytterligare en halvtimme bestämmer vi oss för att ge upp och ringa efter "emergency pick-up"
Såhär ser man ut när man inte kan ta sej längre utan måste vänta i
"the truckers paradise", inte ens kaffe kan muntra upp.
Anländer på Pegasus Hostel kl halv 3 på morgonen efter att ha plockat upp ytterligare ett lag som tagit sej lite närmare Berlin.
Slocknar i sängen och får några timmars sömn i kroppen, skönt.
Lördagen spenderas promenerandes runt Berlin för att se så många "sights" som möjligt.
Hinner med Brandenburger Tor, minnesmärket för alla mördade judar under andra världskriget, 2 demonstrationer, Berliner Dom m.m.
Minnesmärket för alla mördade judar under andra världskriget
Efter en lång dag återvänder jag mätt o belåten (stenugnsbakad pizza mumma) till Hostelet för lite bira och prisutdelning.
Efter detta är undertecknad oerhört trött och då vi bestämt att åka tåg kl 7.48 dagen efter beslutar jag och min turkiske vän Akin oss således för att knyta oss istället för att gå ut i "the clubbing capital of Europe".
Tidigt nästa morgon påbörjar vi resan tillbaka.
Billigt värre då de har någon form av specialbiljett, för 5 personer betalar man endast €35 och kan åka genom hela Tyskland.
Vi åker först med ett tåg från stationen i Berlin ut på landet, p.g.a. ombyggnation av spåret får vi åka buss en liten bit.
Här står vi glada i hågen i någon liten håla ett par mil utanför Berlin...
...och det var såhär vi egentligen kände oss
Därifrån blev det ett nytt tåg, ett byte till och ett byte till och ja ni fattar nog fortsättningen.
Kl 19.30 anländer vi äntligen i Amsterdam efter 12h på diverse olika tåg.
Skönt att vara tillbaka "hemma", hinner med att skypa lite med "frugan" innan sängen lockar.
Slocknar runt 23, ovanligt tidigt för en annan.
Så avslutades alltså min första och kanske även sista(framtiden får utvisa om det blir något mer av detta) "hitch-hiking experience".
Kommentarer
Trackback
